Första menyn, första receptet!

Okej, här är den äldsta, första och eventuellt vackraste menyn i samlingen - så därför kändes det oerhört lämpligt att börja med just den. Resturangen heter (jepp, den finns faktiskt än idag och ligger mitt i Rom) "Da Meo Paracca" och serverar traditionell Italiensk husmanskost (fast möjligtvis liiite snajsigare sådan).




Låt mig börja med att erkänna att det inte var helt enkelt att välja recept. "Vadå, det är typ lixom ba pasta?" kanske ni tänker, och måhända har ni en poäng. Och samtidigt alldeles jättefel.
På menyn återfinns allt ifrån musslor och italienska stekar till pasta och.. Lite annat. Nog för att jag läste Italienska Steg 1 i gymnasiet, men ALLT förstår jag faktiskt inte.
Anywho, då det är viktigt att inte ta ut sig i början av ett distanslopp började jag med något relativt lättsamt: pasta. Just denna rätt hade det smäktande namnet "Fettuccine burro piselli e funghi". På min oerhört välutvecklade italienska översätts detta som "Bandspagetti med smör, ärtor och svamp". Här måste erkännas att Sambon inte sprudlade av entusiasm inför vetskapen av vad morgondagens lunchlåda skulle innehålla, men tack och lov höll han god min och klappade mej lite lätt överseende på huvudet.
Nåväl, ingredienserna inhandlades på cykel i full snöstorm (svordomar samt diverse väl valda könsord yttrades) och väl hemma var det bara att smälla igång!




Koka upp vatten o salt för att sedan koka färsk fettuccine enligt anvisningar. Lök samt vitlök finhackades och stektes med smör. Portabellasvamp tillsattes och fick fräsa på ett ytterst gemytligt vis. Ekologiskt vetemjöl pudrades över blandningen och fick steka med en stund. En skvätt vitt vin (lät mycket klokt, så där höll jag verkligen med receptet) tillsattes och fick reducera. I med buljongtärning, lite vatten och så småningom grädde (plus ett par matskedar sojagrädde jag hade över). Häll i en dos med frysta, gröna ärtor, salta, peppra och strö över hackad, färsk timjan. Servera med pastan och njut!




I ärlighetens namn var det gott och trevligt utan att vara särskilt spektakulärt - en schysst tisdagsmiddag alltså! I vilket fall som helst känner jag mig nu uppvärmd (för att inte säga upprymd) och redo att ta mig an nästa utmaning! Frågan är bara vilken meny och rätt som jag ska välja då... Den rysk/finska? Den från Cambridge? Kanske den där med sparris från Köln? Vi får helt enkelt se!
Hälsningar Skeden!