torsdag 29 november 2012

Minnenas menyer

För många år sedan var min farmor och farfar i Italien, där de njöt av sol, varandras sällskap - och mat. En resturang hade särdeles delikat mat - samt en väldigt vacker meny - vilket ledde till att de bad om att få med sig en kopia av menyn hem. Sagt och gjort, menyn rullades ihop och blev till en vackert inramad tavla hemma i lägenheten.

Ganska många år senare var min mor och far i Finland, där de åt en gemytlig middag på en rysk resturang med härlig sjuttiotalsfeeling. Menyn var fräsigt nog hippieinspirerad och mina föräldrar bad i sann familjeanda om en kopia att ta med sig hem och rama in.

Ett årtionde senare var min moder i Thailand och plockade åt sig en ganska speciell cocktailmeny, som aldrig hann bli inramad.

Ytterligare ett knippe
år senare hittade jag dessa menyer hemma i mina föräldrars garderob, och tycke uppstod. Jag bestämde mig för att så fort jag skaffade mig en riktig lägenhet med riktigt kök skulle jag hänga upp dessa tavlor - och komplettera med egna minnenas menyer.

Så till syftet med denna blogg. Jag har rest runt i en hel del länder och bott i ett par, och under dessa år mellan mitt förrådsfynd och min nuvarande lya (som jag nyss flyttat in i) har jag drömmande lyckats samla på mig en del egna menyer kopplade till platser med särskilda minnen.

Min sambo och jag ska nu sätta upp dessa menyer som konst i köket, varpå jag häromdagen fick en snilleblixt - varför inte testa att laga mat från dessa menyer och blogga om resultatet?

Jag testar.

Det värsta som kan hända är att jag förolämpar kulinariskt intresserade personer från ett tiotal olika länder och kulturer, samt bränner sönder samtliga kastruller. Och skrämmer bort X antal vänner genom misslyckade middagsbjudningar (sambon stannar förhoppningsvis kvar).

Det kommer att gå bra, det här.



Det har hänt att jag lagat god mat. Kroppkakorna ovan torde väl vara ett utomordentligt exempel på just detta.